Kolhydrater i hästen

Kolhydrater (socker, stärkelse, cellulosa) - Lösligt socker bryts ner och absorberas i tunntarmen. Vissa socker (glukos, fruktos) absorberas direkt. Sammansatt socker bryts ner till enkelt socker och absorberas.

• Sukros -> glukos + fruktos.
• Laktos -> glukos + galaktos.
• Maltos -> glukos + glukos.
• Stärkelse -> maltos -> glukos + glukos.

Unga föl kan inte bryta ner rörsocker (sukros). Först vid 7 månaders ålder är sukrasaktiviteten i tarmen så hög att sukros bryts ner i stora mängder. Tvärtemot är det med mjölksocker (laktos). Vid 2 - 3 års ålder är laktasaktiviteten så låg, att man måste vara försiktig med att ge större mängder mjölk.

Små laktosmängder kan ges till vuxna hästar. Det passerar då till blindtarmen utan att brytas ner och kan där stimulera tarmfloran. Stora mängder laktos kan medföra magbesvär (diarré). Den största delen av stärkelsen bryts ner med hjälp av amylaser och maltaser till glukos och absorberas i tunntarmen. Beroende på stärkelsestyp och mängd per måltid bryts 60-95 % av stärkelsen ner innan chymet kommer till blindtarmen. I tunntarmen absorberas ca 95% av havrestärkelse, medan stärkelse från majs, korn och rå potatis inte bryts så lätt ner och en större del når blindtarmen.

Om man ger stora givor kraftfoder varje måltid kommer en större del av stärkelsen att nå blindtarmen och omvandlas av mikroberna till flyktiga fettsyror. Till skillnad från socker och stärkelse har kroppen inga enzymer som kan bryta ner cellulosa, pektiner och pentosaner. Dessa kommer därför att passera oförändrat genom tunntarmen, och bryts ner i blindtarmen och tjocktarmen av mikroberna. Slutprodukten av denna mikrobiella nedbrytning är kortkedjade flyktiga fettsyror: ättiksyra (C2); propionsyra (C3) och smörsyra (C4). Ättiksyra förs ut till olika organ för direkt energiutnyttjande (via citronsyrasyklus) eller till syntes av fettsyror (depotfett eller mjölkfett) I grovfoderransoner utgör ättiksyra en väsentlig del av hästens energitillgång. Smörsyra används som ättiksyra till energi eller till fettsyre-produktion.Propionsyra kan användas direkt till energi eller till fettsyreproduktion, men då detta är en C3 syra kan den ge upphov till glukos.

Koncentrationen av flyktiga fettsyror i blindtarm och tjocktarm varierar beroende på fodertyp och tidpunkt efter fodring. Förhållandet mellan dom flyktiga fettsyrorna påverkas i blindtarmen av förhållandet mellan grovfoder och kraftfoder, och mängden kraftfoder som ges varje måltid. Ransoner med mycket grovfoder ger hög andel ättiksyra, medan mycket kraftfoder leder till ökad halt av propionsyra. I tjocktarmen är inte förhållandet mellan dom flyktiga fettsyrorna så mycket påverkad av fodringen. Om stora mängder lätt nedbrytbara kolhydrater kommer till blindtarmen medför detta att andelen ättiksyra sjunker, medan propionsyran (eventuellt också mjölksyran) går upp på samma gång som pH sjunker. pH värdet kan sjunka extra mycket om hästarna får litet grovfoder. Bikarbonat och fosfat buffert gör att pH-värdet i blind- och tjocktarm ligger till mellan 6.6 - 7.0 under normala förhållanden.

Tabell 7. Förhållanden mellan fettsyror i blind- och tjocktarm vid olika förhållanden mellan hö och kraftfoder.

Om stora mängder substrat (stärkelse, socker, protein) når fram till dom bakre tarmavsnitten kan detta medföra en stark utveckling av tarmfloran. Resultaten av detta kan bli feljäsning och gaskolik eller stark sänkning av pH-värdet (p.g.a. ökad mjölksyreproduktion), ofta i samband med dålig aptit och sekundärverkningar av bl.a. fång. Å andra sidan kan svårt nedbrytbart foder (mycket fiberrikt grovfoder) med lågt nitrogeninnehåll medföra en "ursvältning" av tarmfloran och därmed nedsatt mikrobiell aktivitet.